jag förstår bara det som är vårt

Hon lägger sitt huvud mot en axel som bara tar emot. Hon gav sitt liv till en famn hon trodde skulle värma i en evighet, hon höll en hand och trodde den aldrig någonsin skulle släppa. Hon gav sitt ord, men det gjorde inte han. Hon vågade att älska en man, en man som inte vågar, som inte ser, han försvann och nu ses de inte mer. Det är så lätt att kasta kärlek, och stampa sönder den när man väl fått in en fot. Men det är inte lika lätt att säga att du betyder inget mer, det blir lätt något slags spel...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0