anidifranco

det var bara du bland tusen fulla dårar,
och så var det jag.
 i kön till lycka för en kväll & huvudvärk därefter.
våra blickar förmedlade explosioner av känslor & värmde våra hjärtan för en stund
 i kylan där vi stod.
 du sa något på franska och jag log.
 du var inte perfekt.
 du var långt ifrån min typ.
 men vackrast i världen för mig i en sekund.
för det var bara du bland tusen fulla dårar.
så var det månen,
som skänkte ljus över vår kväll där vi var lyckligare än några andra
det var då vi fann varandra.
mitt ibland, tusen fulla dårar.

dagarna i ditt sällskap blev många
 men tiden alldeles för kort för att förstå.
 om det verkligen var på riktigt ändå.
 jag föll för allt hos dig och ju mer jag funderar och reder ut
 förstår jag att det vackra en gång tar slut.
 jag tittar upp på månen och inser att det måste vara så,
 vi är bara två fulla dårar i mörkret båda två.