anidifranco

är det inte det
jag tappar något men fortsätter att gå
och går fortare när jag ser
vad jag tappat från håll
och du blir bara mindre och mindre
när jag börjar springa syns du inte alls
och det känns skönt
jag blir glad

och när jag slutat springa
och plötsligt står still
då börjar jag gråta
men allt är försent

och dig såg jag aldrig mer
du sprang aldrig ifatt
men du finns
i mitt huvud ser jag vad jag minns
och det var vackert
fast jävligt fult