kvällsfotogen
jag går och sparkar löven i den kalla ensamma natten. det är konstigt att se på hur det blev när inget blev som vi planerat. jag tänker inte ljuga eller hitta på, därför förstår jag inte hur allting bara kan lämna mig så, här går jag nu och jag håller ingens hand litar inte på någons ord. men korten kommer sakta placeras på ditt bord. jag kan vara din vän, genom livet eller bara för natten. men tar du omvägen förbi, då borde du fan fattat bättre.
Kommentarer
Trackback
